Majoriteten av Sveriges mediala aktivitet kretsar för tillfället kring mordet på den unga flickan Lisa ifrån Skövde. En händelse som skakat och berört hela landet, mig inräknat. Vi i Västsverige har troligtvis känt av obehaget lite extra, då händelserna utspelat sig så nära. Min före detta pojkvän Johan bor några få kilometer från brottsplatsen vilket får kalla kårar att ila längst ryggraden. Tänk alla de gånger jag passerat med bil, alla gånger man jag orädd vandrat omkring uppe på Kinnekulle utan minsta tanke på att något likande kunde inträffa. Vi är många som på landsbygden alltid känt en enorm trygghet. Varit övertygade om att farozonerna var bakgator i stora städer. Inte den idyll som råder ute på åkrar och mindre orter. Men nu har det osannolika inträffat och plötsligt känner sig en hel befolkning otrygg. Uppenbarligen kan vad som helst, hända var som helst, med lite otur. 

Många är det som öppet ställer frågan - "Vart är vi påväg?". Dock ser jag annorlunda på det som hänt. Sverige är inte "påväg" någonstans. Brott av detta slag har skett i alla tider. Där gärningsmannen i studens ingivelse får för sig att mörda en oskyldig männsika. Individer som begår denna typ av brott kommer alltid förekomma i samhället, vilka åtgärder vi än tar till. Lösningen ligger inte i att stoppa invandring (om den nu visar sig att de anhållna är skyldiga). Personer som är beredda att döda har ingen speciell nationalitet, hudfärg eller religion. De kan lika gärna vara svenska, afrikanska, amerikanska, ryska, svarta, vita, kristna eller muslimer. Eftersom att vi vid födseln inte har förmågan att skilja potentiella mördare från oss med "normal" mentalitet (vem vet om vi ens föds som mördare?), kommer därför brott att ske, på alla platser i världen, föralltid. Visst kan vi vidta åtgärder då någon bryter mot lagen, men det sker först efter att brottet redan begåtts...

Ibland, som i detta fall, får det fruktansvärda konsekvenser. Men jag ser inte detta som en början på ökad otrygghet i Sverige. Vi har "bara" bevittnat ännu en grym och enormt tragisk händelse som denna gång utspelat sig i en något ovanligare miljö. Med detta sagt betyder det inte att jag önskar eller accepterar att brott av detta slag ska fortsätta förekomma. Självklart ska vi göra allt i vår makt för att upprätthålla Sveriges lagar och förhindra denna typ av trauman. Men i nuläget är jag realist. Realisten inom mig säger även åt mig att framtida besök på Kinnekulle fortfarande inte behöver innebära skräck, eller för den delen en promenad vid sommarstugan heller. Detta är med största sannolikhet en mycket ovanlig engångsförteelse. Inte ett mönster som kommer fortplanta sig ute på landsbygden. Förhoppningsvis har polisen gripit rätt män vilket innebär att de kommer sitta bakom lås och bom under en mycket lång tid. Därför ska jag fortsätta njuta av naturens härlighet, utan att konstant behöva slänga en ängslig blick över axeln. 

Avslutningsvis vill jag bara säga att mina tankar naturligtvis går till Lisas anhöriga. Jag kommer aldrig kunna föreställa mig vad ni går igenom.